LÄKNING & NERVSYSTEM
Mina utbrott var inte mitt temperament
Det var mitt nervsystem som försökte rädda mig
Maika
8 min läsning • Februari 2026
Jag skämdes för mina utbrott. Jag fick höra att jag var instabil, ”för bråkig” och bara allmänt jobbig. Jag kände mig så sämst efter varje gång jag försökt försvara mig eller när jag desperat försökte förklara min sida av saken tills rösten sprack.
Men idag fattar jag att det var mitt nervsystem som var i total panik.
När man lever med kritik och någon som hela tiden får en att tvivla på sig själv, så orkar hjärnan till slut inte mer
Jag kommer så väl ihåg hur jag fastnade helt i mitt eget huvud. Jag ältade konstant och vägde: ”Är jag verkligen sån som han utmålar mig som?” ”Varför fattar han inte?” ”Vad är det som händer egentligen?”
Jag blev så frånvarande att jag blev extremt klumpig. En gång var det så illa att jag nästan blev påkörd för att jag inte ens märkte vad som hände runt omkring mig.
Mina inre försvarare gjorde allt de kunde
👊
Fight: De där utbrotten och allt förklarande var bara ett desperat hopp om att äntligen bli hörd.
🧊
Freeze: Analyserandet och avstängningen, ett sätt för hjärnan att försöka lösa det olösliga.
Om du känner igen dig: Du är inte galen
Din kropp har bara gått på högvarv för att skydda dig i en miljö som inte var trygg för dig.
Jag är verkligen inte ”klar” eller färdigjobbad, men jag bygger på min Version 2.0 varje dag nu. En version av mig som äntligen får landa och känna sig trygg.
Läkning handlar inte om att fixa dig – utan om att förstå dig
Det jag önskar jag hade vetat när jag var där du kanske är nu:
Dina reaktioner var inte problemet.
Problemet var miljön du befann dig i.
När vi lever i relationer där:
- •
Ord och handlingar inte matchar - •
Vår upplevelse systematiskt förnekas - •
Trygghet ges och tas bort utan mönster - •
Vi aldrig får tydliga, ärliga svar
…så går vårt nervsystem in i överlevnadsläge.
Så här började min läkning
1. Jag slutade skämmas för mina reaktioner
Istället för att fråga ”Varför blev jag så arg/desperat/galen?” började jag fråga:
”Vad försökte min kropp berätta för mig?”
Svaret var ofta: Något här är inte tryggt.
2. Jag började lyssna på min magkänsla istället för att rationalisera bort den
Min kropp visste långt innan mitt huvud gjorde det.
Den sa:
- ”Något stämmer inte” → Jag svarade: ”Du överreagerar”
- ”Du är inte säker här” → Jag svarade: ”But he didn’t mean it”
- ”DET HÄR ÄR INTE OKEJ” → Jag svarade: ”Kanske jag är för känslig”
Läkning började när jag slutade ignorera min kropp.
3. Jag hittade verktyg för att lugna mitt nervsystem
Det räckte inte att förstå vad som hänt.
Min kropp behövde känna att faran var över.
Verktyg som hjälpte mig:
- ✓
Förankring: 5-4-3-2-1-tekniken när tankarna snurrade - ✓
Andning: Djupandning för att signalera till kroppen ”Vi är säkra nu” - ✓
Rörelse: Promenader – för att släppa det som satt fast i kroppen
4. Jag slutade försöka förstå honom och började förstå mig
Jag slösade tid på att analysera:
- ”Varför sa han så där?”
- ”Menade han det han sa?”
- ”Om jag bara förklarar igen, så måste han förstå…”
Men sanningen är:
Du kommer aldrig förstå en person som inte följer samma spelregler som du.
Läkning började när jag vände blicken inåt:
- Inte: ”Varför gör han så här?” → Utan: ”Varför stannade JAG?”
- Inte: ”Vad menade han egentligen?” → Utan: ”Vad säger MIN kropp?”
- Inte: ”Hur får jag honom att förstå?” → Utan: ”Hur får jag tillbaka MIN trygghet?”
Om du är där jag var
Om du känner dig:
- • Galen för att du fortfarande tänker på det
- • Skamsen för hur du reagerade
- • Vilsen och osäker på vad som egentligen hände
- • Fast i att försöka ”förstå”
Vet detta:
Du är inte galen.
Din kropp reagerade normalt på en onormal situation.
Dina ”överdrivna” reaktioner var din kropps sätt att ropa på hjälp.
Och läkning är möjlig.
Det börjar med att sluta skämmas – och börja förstå.
Du behöver inte bära detta ensam
Att reglera ett stressat system efter trauma är svårt att göra på egen hand. I mitt beta-program arbetar vi praktiskt med att återta din klarhet och trygghet.